Det var en gång...
... En förväntansfull och nervös Jonas som svängde upp på Kyrkogatan i Karlskrona den 3 september 2021. Den fina, välskötta vita Toyotan slirade upp på trottoarkanten, repade navkapseln och slirade lätt på kopplingen innan Jonas stängde av motorn. Han hoppade ur bilen, genomsvett trots att han bytt om i Karlshamn. Han tryckte till silvertejpen en sista gång på bakskärmen och gick fram till lägenhetsporten.
Uppe i lägenheten betraktar en lika nervös Isabelle ankomsten av sin skånska dejt. De hade matchat på Tinder en kort tid innan och pratat i telefon. Isabelle förstod inte varför Jonas darrade på rösten i luren när hon skarpt sa "reptera". Enkelt och tydligt tyckte hon. Till slut ringer det på dörren och hon öppnar. Pang, känslostorm!
Kvällen fortsätter och de två har ett avslappnat och roligt restaurangbesök där de skrattar åt den förvirrade och lätt tankspridda servitören. Timmarna går och det har blivit dags att gå vidare. Trots att det är en varm septemberkväll är det ändå lite kyligt. Som bekant är Jonas en mycket artig man och lägger därför en värmande arm om Isabelle så att hon inte ska frysa. Också ett ypperligt tillfälle att komma nära, tänker Jonas. Isabelle förstår inte alls, de håller inte samma steglängd och allt kommer i otakt. Nej, detta blir inte bra, tänker hon. "Fryser du eller?"
Ett intensivt år följde...
... Och Isabelle hyrde ut sin lägenhet. Hon bytte jobb och flyttade slutligen 22 mil till Sveriges vackraste by, Vejbystrand.
... Slutligen en ring på Jonas finger
Jonas hade varit tydlig med att här blir det minsann inget frieri, inte från hans sida. Isabelle var säker på att detta var mannen i hennes liv. Aldrig förr hade det känts så självklart. Många planer smiddes kring ett frieri och lika många gick i stöpet. Till slut skedde frieriet i all enkelhet hemma i sovrummet i september 2023, samma månad som de för första gången träffades. Isabelle hade gömt en ring under sängen, gick upp tidigt på morgonen och bytte om. När hon kom tillbaka bad hon Jonas ställa sig upp framför henne och öppna morgonrocken. På hennes gravidmage hade hon skrivit med svart spritpenna "Vill du gifta dig med min mamma?". Isabelle gick ner på knä, Jonas blev glansig i ögonen och sa "ja".
Där kanske ni tror att frieriberättelsen slutar, men så var inte fallet. Efter Isabelles frieri går Jonas bort till sin garderob och börjar gräva långt in i gömmorna. Isabelle tappar hakan, hon kan knappt tro sina ögon. Jonas tar fram en ringask och öppnar den. Där finns ytterligare en förlovningsring, avsedd för Jonas frieri till Isabelle. Ni vet det där frieriet som minsann inte skulle hända. Det var alltså så att båda hade planer på att fria, men Isabelle hann först.
Vår resa tillsammans har varit som en seglats över ett glittrande hav – ibland lugn och fridfull, andra gånger utmanande men alltid med samma mål i sikte. Vi ser fram emot att fortsätta segla genom livet tillsammans, styrda av kärlek, skratt och äventyr. Tack för att ni är med oss på denna fantastiska resa!